När soffan blir till ett fängelse

Sorry att jag inte uppdaterar som jag borde, det är så svårt att få inspiration till vad man ska skiva när man är fast i soffan. Foten svullnar fortfarande när jag hoppar på kryckor eller håller foten i annat än högläge, så jag är fortfarande rätt så immobil. Det är verkligen så trist och det känns som om mina soffa har blivit mitt fängelse.
 
Jag försöker ta mig ut emellanåt och hoppa iväg till Frost, när han kommer in från hagen, för att mysa lite. Det syns att han uppskattar det och att han saknar mig. Nu låter det som om jag förmänskligar honom, men det känns verkligen som om han saknar en. Sambon säger också att det märks på Frost att han saknar mig eftersom han beter sig så tillbakadraget och underligt nu när inte jag pysslar om honom.
 
Jag brukar även skutta iväg och mysa med Dreamcatcher när han är i närheten och inte långt ut i hagen. Vilken fölunge jag har! Han är enastående vacker men också enastående mysig. Han kan precis som Frost stå och bara njuta av att man pussar på mulen eller bara klappar på honom.
 
Jag tycker att det är mysigt att komma ut till dem, men samtidigt blir jag ledsen att umgänget är så begränsat. Jag kan inte pyssla om dem som de skulle behöva pysslas om och Frost skulle verkligen behöva ridas. På Frost märker jag tydligt att han inte är nöjd med tillvaron utan ridningen, han har på senare tid verkligen visat att han älskar att arbeta under ryttare, att det är hans höjdpunkt på dagen. Hur kan jag veta det? Det syns i ögonen och hela kroppspråket på honom, men även i känslan när man sitter upp på honom. Han vill så mycket och har så positiv energi och ju mer man rider destå mer ambitiös och glad blir han.
 
 
Allmänt | |
Upp