Morcrabán Dressage

Nu har Dreamcatcher hunnit bli hela nio månader gammal. Han växer så det knakar även om det skönt nog inte går för fort, men med att han växer fysiskt så växer han även mentalt och hormonmässigt. Bebishästen har blivit Bebishingsten och snart kommer han att bli kort och gott Hingsten, för visst har hingsttendenserna visat sig!

 

Visserligen var det längesedan han började men det blir tydligare och tydligare.

 

Måste smaka på allt - japp allt ska in i munnen och det är ju en del av utvecklingsfasen. Skillnaden är väl att han inte bara ska snutta på allt utan han kommer fram och ska utmana en och bitas.

 

Frambenen - ibland kan man bli förvånad över hur högt en häst kan lyfta ett framben utan att resa sig. Man ska vara observant på var lilleman har sina framben, om inte så lär man bli observant - men det känns så bäst att förkomma dem.

 

Klättra - ja, står man och mockar så känner man snart att han trycker sig närmre och närmre och letar efter en bra position att klättra upp på en.

 

Stegra - om man blir ledd och inte tycker att det går tillräckligt fort fram så kan man försökra springa. Blir man tillrättavisad så är steg ett - försök bita, steg två - sparka med frambenet och steg tre - stegra högt och fortsätt försöka bitas när du blir nedplockat till marken.

 

Själv tar jag alla dessa moment med en stor portion humor MEN lika noga är jag med att korrigera honom tidigt.

För lika söt som han i dagsläget när han försöker "kramas", bitas eller resa sig, lika farligt kan det vara eftersom de trots att de "bara" är nio månader så väger de betydligt mer än vad en människa gör, de är betydligt större och starkare. Att inte tala om vad man kan vänta sig när de är 3-4 år, 165+ cm höga och väger dryga 500kg - då är det direkt livsfarligt om de beter sig så.

 

Exempel på detta har man sett allt för många gånger, uppfödare/ägare som tycker att de är "så gulliga när de håller på" och där hingstfölet växer upp till en fullskalig hingst med hormonpåslag som heter duga och NOLL respekt för människor.

 

Det är de exemplen som har gett hingstar dåligt rykte - människor som inte kan fostra sina hingstungar för att de är "så söta".

 

Våran får känna på vad det innebär att försöka slåss. På samma sätt som hans egen mor och de andra hästarna talar om det för honom så gör jag det också.

 

Du bits? - då hugger jag tillbaka. Nej jag biter inte tillbaka, men jag greppar honom med händerna på ett sätt som motsvarar ett bett.

Du stegrar? - då plockar jag ned dig på backen igen. Bästa sättet enligt mig är att sätta dem ur balans, det ska vara obehagligt att resa sig upp mot en människa eller med en människa om det nu skulle vara en äldre och riden häst.

 

Du sparkar? - då "sparkar" jag tillbaka. Nu ställer jag mig inte och sparkar på honom för då hade han troligen träffat mig, men jag stöter till honom så att han kommer ut balans.

 

Och det bästa av allt, korrigera INNAN hästen faktiskt fullföljer sin aktion. Du ska inte vänta tills han har bitit dig innan du korrigerar. Han ska lära sig att han inte kan och därmed inte ska försöka ens. Han ska helt nekelt veta vart gränsen går.

 

Dessutom, detta är inte bara applicerbart på hingstar. Alla hästar behöver fostras i umgänge med människor, så oavsett om du har en unghingst, sto eller valack så är ovanstående viktigt att tänka på!