Morcrabán Dressage

Så kom han hem igen, min gamle vän som jag fortfarande inte riktigt hade kommit över efter försäljningen.

Rory, min underbare vän!

I söndags kom transporten och papper skrevs, nu är han åter min och hemma. Tyvärr inte med endast glädje utan även sorg för att han har drabbats av det han lider av.

Dock är det mycket jag inte känner igen. Rory som man ledde utan att hålla i honom, helt lös, är nervig som tusan. Rycker och hoppar till för allt. Hästen som gick med huvudet i backen spanar nu som en dovhjort runt på all med huvudet så högt som skelettet tillåter. Grinig är han också. Jag gissar på att det onda satte sina spår, men förhoppningsvis är det snart borta och min gamla Rory tillbaka.