Morcrabán Dressage

Frost har ju tränats hela våren och sommaren, egentligen hela tiden sedan jag började rida efter benbrottet, men sedan tidig vår har jag kännt att något inte är helt 100.

Han tappade bakben, var ojämn i sidorna och hade otroligt svårt med skänkelvikningar. Det är inte likt Frost att ha svårt med det, eller något alls för den delen. 

Hur som, han var samtidigt riktigt fin och arbetade på och utvecklades enormt. Över tränarens förväntningar i och med hans storlek. 

Jag funderade därför på om det inte var så att vi hade kommit till ett läge i uppbyggnaden där det är rätt vanligt att hästar får det lite tungt med knäna. Problemet var bara att det inte försvann, trots att Frost blev starkare och finare.

Så jag bokade en tid på Husaby hos vår veterinär för att kolla upp om det var så att det rörde sig om en knäledsinflammation. 

Vi åkte dock och tränade för Anneli den 18 juli och Frost var finare än någonsin på träningarna. Anneli kunde inte se något som verkade fel eller att det skulle kunna vara något fel. Jag kände inte heller någonting alls det ridpasset. 

Den 27 juli for vi in med honom till kliniken. Började med vanlig hälteuttedning med löpargång, böjprov, longering på hårt och mjukt samt sensorer med datoriserad avläsning. Ingenting! Eventuellt någon lät markering något enstaka steg, men inte så att det gav något utslag för hälta. 

Veterinären kunde dock känna en mindre vätskefyllda i höger bakknä och funderade länge på om vi skulle skita i det och köra på som vanligt. Åka och tävla och träna och se om det blev värre eller bättre. Eller om vi skulle ultraljuda höger bakknä bara för att vara helt hundra på att det inte är något. 

Jag förklarade att jag misstänkte att det var knäledsinflammation i alla fall och att vi hellre ville ultraljuda och säkerställa än att träna på, tävla och på så vis kanske senare komma in med en allvarlig inflammation som krävde månader med rehab. 

Veterinären tyckte att det var en god tanke och tyckte själv att det var lämpligt att göra så.

På ultraljudet visade det sig att Frost har en liten inflammation i höger bakknä, precis som jag trodde. Han hade också en mindre muskelskada som var gammal. Vad den berodde på var svårt att säga, kanske kom den i samband med bukmuskelblödningen, eller så har han vurpat i hagen eller dylikt. Kanske har den och knäledsinflammationen ett samband. Ingen vet, men den skadan var inget att bry sig om. Utfläkt och klar.

Så åter till knäledsinflammationen. Den var så pass liten att en behandling egentligen inte var nödvändig men vi valde att behandla , skritta uppsuttet i två veckor, jogga en vecka och sedan rida på som vanligt. En behandling för att skynda på läkeprocessen och i förebyggande syfte att den inte skulle bli värre. Mota Olle i grind helt enkelt. 

Nu kan vi snart återgå till träning istället för att riskera att behöva ställa av om några månader. 

Kan säga att det är stor skillnad på Frost nu och före behandling. Jag är så glad över att ha följt min magkänsla och utrett detta istället för att bara köra på.

We're back on track, stronger and better than ever!